When i dream i dream about when we took a trip to Skellefteå
and slept in the grass by the tent, in the sun all day long
We sat down on a bench and you told me today was your mothers birthday
I asked if you wanted to light dark candles
(’I can’t walk with U into doom’)

Minns ni Broder Daniel i början, långt innan de blev muskelstinn EMO och innan man visste vad man skulle förvänta sig? Eller de första mötena med The Pastels? Först förvåning och lätt skepsis inför ett annorlunda uttryckssätt, därefter en övergångsfas med tillvänjning och insikt att det handlade om något unikt och slutligen fascination och förtjusning.

Effekten är liknande vid första mötet med The Paper Merchants från Västernorrland. Jag fnissar till och tänker eeh... Ett par minuters road förvirring innan jag faller till föga, fascineras och sedan bara tycker om. Och lyssnar på ’The Lovers’ och ’I can’t walk with U into doom’ tio gånger eller så på raken.
 
Broder Daniel och The Pastels möter Salems lätt komiskt glåmiga nygoth. Suggestivt och melodiskt, med både text och musik lättjefullt balanserade på gränsen mellan det patetiska och geniala. En nyckelsekvens som lägger tyngd på det senare är breaket i ’The Lovers’ där trycket i gitarren intensifieras och den engelska texten bryts av en frågande röst; "hallå.. ursäkta...". En mästerligt applicerad detalj.
 
Vi får se, det kan vara en eldfängd dagslända som brinner till några dagar i maj och tynar bort, eller början på något stort. Här och nu är The Paper Merchants inte mindre än fantastiska. Upptäck!